Läraren och eleven – vad vill vi varandra?

Ofta möts man av föreställningen att det finns en oöverbryggbar motsättning mellan studenter och lärare på Universitetet. Läraren eller professorn framställs som en intellektuell utomjording som endast kan kontaktas med den rätta folie-hatten.

Även inom Radikal vänster har frågan diskuterats från och till. Vad förenar och vad splittrar oss som grupp. Vi är utan tvekan inblandade i en process tillsammans att producera kunskapskapital.

I Argentina sköts igår Carlos Fuentealba till döds av kravallpolis när han deltog i fackliga protester till förbättrade löner. En händelse som kanske påminner om våra gemensamma problem. Den dagliga kampen för drägliga arbetsförhållanden och bättre lön. Frågor högst aktuella för både studenter som lärare.

Vi vistas i samma miljö men med olika förutsättningar och olika mål. Något som inte bara skiljer läraren och eleven utan även skiljer studenten från studenten och läaren från läraren. Vår socioekonomiska bakgrund är utav största betydelse för båda grupper.

Så man kan fråga sig; vad skiljer oss och varför är det så?

Är det tillexempel en nödvändighet att läraren höjs och görs onåbar - oantastlig. Krävs det en yttre auktoritet för att skapa en pedagogisk motor som lär in klasser om 300 elever vad som nödvändigtvis skall in i deras huvuden för att senare förhoppningsvis accepteras av eleven i en tilltagande upplevelse av sammanhang?

Duger det inte med att läraren bygger sin egen auktoritet genom sin pedagogiska förmåga att anpassa sig till var elevs behov och bejakar elevens vilja att skaffa systematisk förståelse?

De olika systemen kräver givetvis olika pedagogik och filosofi. Två olika lärare med olika bakgrund och olika kunskap. En lärare med pekpinne och betygsvrede och en med envis målsättning generera ny kunskapssammansättning med sina studenter.

Hur det än må vara måste det för både lärare och elev finnas intresse för varandras situation och mål för att kunna bygga gemensamma och ömsesidiga utbyten. Mycket handlar givetvis om resurser. Skall resurser användas till att vara strikt arbetsförberedande eller ha ett större perspektiv av gemensam välfärd.

Vi kan om vi vill finna de intressen som förenar oss studenter med våra lärare. Denna gemenskap kan visa sig vital då vi skall försvara eller bygga universitetet efter de ideal vi eftersträvar. Låter vi oss splittras från de lärare som är villiga att göra oss sällskap i vår kamp är de första att försvinna när vi inte försvarat deras löner, arbetsrätt eller arbetsmiljö.

De lärarna som delar vår kamp är de som förstår behovet av en trygg inkomst för studenter, fri kurslitteratur och i övrigt är klarsynta och reaktiva för studenters situation ur ett klassperspektiv. Börja tala med dina lärare om hur er situation liknar varandras. Vi kanske kommer närmare varandra och kan gemensamt röja vägen för vår målsättning vad än står i vägen som privatekonomi, flata betyg eller olika kunskapsbas.

Om Carlos Fuentealba: Argentina: Polis sköt ihjäl strejkande lärare