Tuesday, May 13, 2008
Monday, May 07, 2007
Vad Radikal vänster arbetar för
Kan du leva på ditt CSN-lån? Våra kurser och program kräver av oss att vi ska studera på heltid, för att det ska vara möjligt måste man ha ett studiemedel som det går att överleva på. Vi vill att alla ska ha möjligt att göra det, oberoende av om man har rika föräldrar, goda kontakter eller är allmänt lyckligt lottad. Av någon outgrundlig anledning följer inte studiemedlet konsumentprisindex, hade det gjort det hade det idag varit över 8500 kr.
Det är knappast så att studenter behöver äta mindre idag än för femton år sedan, snarare så stiger även priserna på det mest nödvändiga för studenter. Bostadspriserna skenar iväg, och med en borgerlig regering så har det som tidigare mest var sorgligt nu tagit en absurd vändning då allmännyttan säljs ut och ger plats för lyxrenovering av bostadsrätter, samtidigt som slopade ränteavdrag helt avbrutit byggandet av hyresrätter.
Trots större möjligheter än någonsin förr att göra kurslitteratur tillgänglig så ser vi högre priser, ökade kontroller vid kopieringsmaskinerna och ständigt ökade kurspaket av böcker som studenter tvingas köpa för att sen finna att kollegiet ”uppdaterat” böckerna till nästa termin och därmed förstört andrahandsmarknaden. Matförsäljningen på universiteteten domineras alltmer av 7/11, pressbyråer och andra franchises som har ekonomiska möjligheter att betala monopolhyrorna men som säljer dålig mat till dyra pengar.
Att vara student idag innebär att vara fattig. Studenter får allt svårare att klara sig på heltidsstudier när marginalerna, som redan från början var små, ständigt minskar. För att överleva, tvingas vi jobba extra. Detta har skapat en explosionsartad marknad på universiteten för diverse bemanningsföretag som tjänar grova pengar på studenternas allt sämre situation. Under namn som Academic work, Student consulting, Student Adecco ger de sken av att erbjuda studenter en väg ut i arbetslivet. Bakom de välklingande namnen döljer sig dock samma gamla slitjobb som vanligt; extraarbete på lager, kundbokartjänster, sortera post till svältlöner. Dessa företag har helt enkelt insett att studenter utgör en tacksam arbetskraft; studenter har ju redan en grundinkomst i form av skattefinansierat studiestöd och kan därför ta jobb som ger väldigt lite ersättning, studenter är tacksamma att hitta ett sätt att dryga ut sina inkomster så de tar vilka jobb som helst, de tänker bara jobba ett kort tag så de orkar inte tjafsa om arbetsvillkoren eller gå med i facket.
Därigenom skattefinansierar vi i praktiken lönesubventioner åt vissa företag, samtidigt som människor som borde vara heltidsstudenter får konkurrera om de få jobb som finns och därmed pressar ned lönerna ännu mer för alla arbetare.
Vi får en utbildning som skiktas i de studenter som har pengar hemifrån eller goda kontakter och därmed kan studera heltid eller få jobb som knyter an till deras utbildning, och en annan grupp av studenter som måste välja bort föreläsningar för att jobba på lager utan anställningstrygghet och därmed försämrar sin möjlighet att någonsin få en bättre position på arbetsmarknaden.
Tillsammans kan vi vända denna utveckling. Det går att använda Kåren för att förbättra studenternas tillvaro, både vad gäller studier, jobb och boende.
Radikal vänster arbetar för:
Rätt till heltidsstudier - Höj studiemedlet!
Arbetsrättslig hjälp via Kåren till extrajobbande studenter
Sänk hyrorna från Akademiska hus - sänk matpriser på Campus
Gör kursmaterial tillgängligt i digital form och utan copyright
Radikal vänster - den oberoende vänstern
Radikal vänster är ett av de största kårpartierna på Stockholms universitet. Vi är helt oberoende från de etablerade vänsterpartierna i riksdagen, utan är en självorganisering av studenter utifrån våra egna behov på universitetet. Sedan Radikal vänster bildades 1998 har vi kämpat för "ett universitet för alla, där alla har möjlighet att studer på lika vilkor, utan att bli diskriminerad på grund av klass, kön, etnicitet eller sexuella preferenser".
Det är knappast så att studenter behöver äta mindre idag än för femton år sedan, snarare så stiger även priserna på det mest nödvändiga för studenter. Bostadspriserna skenar iväg, och med en borgerlig regering så har det som tidigare mest var sorgligt nu tagit en absurd vändning då allmännyttan säljs ut och ger plats för lyxrenovering av bostadsrätter, samtidigt som slopade ränteavdrag helt avbrutit byggandet av hyresrätter.
Trots större möjligheter än någonsin förr att göra kurslitteratur tillgänglig så ser vi högre priser, ökade kontroller vid kopieringsmaskinerna och ständigt ökade kurspaket av böcker som studenter tvingas köpa för att sen finna att kollegiet ”uppdaterat” böckerna till nästa termin och därmed förstört andrahandsmarknaden. Matförsäljningen på universiteteten domineras alltmer av 7/11, pressbyråer och andra franchises som har ekonomiska möjligheter att betala monopolhyrorna men som säljer dålig mat till dyra pengar.
Att vara student idag innebär att vara fattig. Studenter får allt svårare att klara sig på heltidsstudier när marginalerna, som redan från början var små, ständigt minskar. För att överleva, tvingas vi jobba extra. Detta har skapat en explosionsartad marknad på universiteten för diverse bemanningsföretag som tjänar grova pengar på studenternas allt sämre situation. Under namn som Academic work, Student consulting, Student Adecco ger de sken av att erbjuda studenter en väg ut i arbetslivet. Bakom de välklingande namnen döljer sig dock samma gamla slitjobb som vanligt; extraarbete på lager, kundbokartjänster, sortera post till svältlöner. Dessa företag har helt enkelt insett att studenter utgör en tacksam arbetskraft; studenter har ju redan en grundinkomst i form av skattefinansierat studiestöd och kan därför ta jobb som ger väldigt lite ersättning, studenter är tacksamma att hitta ett sätt att dryga ut sina inkomster så de tar vilka jobb som helst, de tänker bara jobba ett kort tag så de orkar inte tjafsa om arbetsvillkoren eller gå med i facket.
Därigenom skattefinansierar vi i praktiken lönesubventioner åt vissa företag, samtidigt som människor som borde vara heltidsstudenter får konkurrera om de få jobb som finns och därmed pressar ned lönerna ännu mer för alla arbetare.
Vi får en utbildning som skiktas i de studenter som har pengar hemifrån eller goda kontakter och därmed kan studera heltid eller få jobb som knyter an till deras utbildning, och en annan grupp av studenter som måste välja bort föreläsningar för att jobba på lager utan anställningstrygghet och därmed försämrar sin möjlighet att någonsin få en bättre position på arbetsmarknaden.
Tillsammans kan vi vända denna utveckling. Det går att använda Kåren för att förbättra studenternas tillvaro, både vad gäller studier, jobb och boende.
Radikal vänster arbetar för:
Rätt till heltidsstudier - Höj studiemedlet!
Arbetsrättslig hjälp via Kåren till extrajobbande studenter
Sänk hyrorna från Akademiska hus - sänk matpriser på Campus
Gör kursmaterial tillgängligt i digital form och utan copyright
Radikal vänster - den oberoende vänstern
Radikal vänster är ett av de största kårpartierna på Stockholms universitet. Vi är helt oberoende från de etablerade vänsterpartierna i riksdagen, utan är en självorganisering av studenter utifrån våra egna behov på universitetet. Sedan Radikal vänster bildades 1998 har vi kämpat för "ett universitet för alla, där alla har möjlighet att studer på lika vilkor, utan att bli diskriminerad på grund av klass, kön, etnicitet eller sexuella preferenser".
Vi behöver Radikal vänster 2007
I veckan är det kårval. Det är viktigt att alla röstar på Radikal vänster. Allt som krävs är att du har betalt din terminsräkning. För att rösta i vallokal ute på Universitetet behöver du endast ditt campuskort/terminsräkning samt en giltig legitimation.
Nä, det går inte att förändra så mycket genom Kåren. Nä, vi har inga intressen att representera eller mediera studenterna. Nä, vi har ingen lust att leka minipolitruker eller använda kårpolitiken som en karriärsstege.
Det handlar om något mycket mer krasst och materiellt.
Genom Radikal Vänster har det det senaste året kunnat genomföras många fester, föredrag och möten i Universitetets lokaler. Vi har kunnat kopiera flygblad, väggtidningar och affischer. Stödfesten för Kulturkampanjen på första maj, filmfestivalen "1977", organisationers möten, seminarier, stödpubbar, vänsterveckan... allt detta har enbart varit möjligt för att vi haft en fot i Kårhuset. När vänstern inte hade majoritet på Kåren, slog just högern direkt till mot alla aktiviteter i de gemensamma lokalerna - ni minns säkert hur de bytte lås för att hindra Plankas fest o snodde deras öl.
Genom tillgången till lokalerna har vi kunnat dra igång den autonoma kampanjen Osäkrade studenter - som börjat göra aktioner ute i Frescati utifrån studenternas livssituation. (se http://blogg.motkraft.net/osakrade )
Så, sprid till era polare som pluggar. Få dem att komma ut till universitetet i veckan, ta med sig kårleg eller terminsräkning och komma o rösta i båsen tex utanför biblioteket. Vi kommer sitta och ha ett infobord där hela veckan.
Nä, det går inte att förändra så mycket genom Kåren. Nä, vi har inga intressen att representera eller mediera studenterna. Nä, vi har ingen lust att leka minipolitruker eller använda kårpolitiken som en karriärsstege.
Det handlar om något mycket mer krasst och materiellt.
Genom Radikal Vänster har det det senaste året kunnat genomföras många fester, föredrag och möten i Universitetets lokaler. Vi har kunnat kopiera flygblad, väggtidningar och affischer. Stödfesten för Kulturkampanjen på första maj, filmfestivalen "1977", organisationers möten, seminarier, stödpubbar, vänsterveckan... allt detta har enbart varit möjligt för att vi haft en fot i Kårhuset. När vänstern inte hade majoritet på Kåren, slog just högern direkt till mot alla aktiviteter i de gemensamma lokalerna - ni minns säkert hur de bytte lås för att hindra Plankas fest o snodde deras öl.
Genom tillgången till lokalerna har vi kunnat dra igång den autonoma kampanjen Osäkrade studenter - som börjat göra aktioner ute i Frescati utifrån studenternas livssituation. (se http://blogg.motkraft.net/osakrade )
Så, sprid till era polare som pluggar. Få dem att komma ut till universitetet i veckan, ta med sig kårleg eller terminsräkning och komma o rösta i båsen tex utanför biblioteket. Vi kommer sitta och ha ett infobord där hela veckan.
Tuesday, April 24, 2007
Monday, April 23, 2007
"1977" - Filmfestival på Vänsterveckan 2007
1977. Punken i England. Autonomia i Italien. Två ungdomsrevolter som exploderade samtidigt. 1977 var inget nytt 1968. 1977 var både våldsamt och kreativt - en revolt som var okontrollerbar och som inte begränsade sig till vare sig fabriker eller universitet. Sammansättningen liknade inte något tidigare. Partier, fackföreningar, folkrörelser, ortodoxa vänstersekter - de fann sig alla förbisprungna. Istället baserades revolten på smågrupper som multiplicerade sig, på do-it-yourself och vildvuxna nätverk. Fanzines, aktionsgrupper, självlärda band med tre ackord, piratradiostationer, husockupationer, självorganiserade konserter, militanta demonstrationer.
Om 1968 var studenternas och massarbetarna vid de löpande banden i de fordistiska fabrikernas revolt var 1977 föraningen av något annat, en helt annan klassammansättning, där arbetslösa, visstidsarbetare, skolavhopparna, vårdarbetare, de småkriminella och bostadslösa möttes i sina direkta återtagande av den samhälleliga rikedomen. En autonom rörelse reste sig, som inte bara konfronterade stat och kapital, utan även kolliderade med den institutionaliserade arbetarrörelsen.
1977 blev repressionens år. Där en kvävande normalitet återupprättades efter ett decenium av vänsterkamp. Den tyska hösten slog hårt mot alla vänsteraktiva och blev en föraning av “kriget mot terrorismen” som ursäkt för att kväva även de nya sociala rörelserna.
30 år har passerat. Men ändå talar 1977 direkt till oss, så mycket starkare än 1968 någonsin gjort. Energin, revolten, kreativiteten, ilskan är lika aktuell idag. Erfarenheterna från 1977 är direkt överförbara till oss. Partiernas kris, massrörelsernas sammanbrott, representationens tappade legitimitet - alla de tecken som visade sig 1977 är idag fullt utblommade. Det gamla systemet har inga lösningar, inga kompromisser att erbjuda längre.
Bränderna i Rosengård. Ilskan efter Ungdomshusets stormning i Köpenhamn. Osynliga partiets yviga protester mot påförandet av osäkra anställningar. Nätverken som blommar upp, snabbt sprider sig och sedan försvinner, för att sedan återuppstå med förnyad kraft. 1977 visade på revoltens framtid.
Kl. 12.00
1. The filth & the fury
108 min, svensk text. Storbritannien, 1999.
Trots att Sex Pistols knappast är kända för att vara ett punkband med en stark politisk agenda, så var deras musik och attityd helt klart ett svar på ett socialt och ekonomiskt tillstånd i samhället. Filmen handlar om Sex Pistols uppgång och fall och tar avstamp i ett Storbritannien under 70-talet, där frustration, förlorade framtidsdrömmar och extrema klassklyftor grodde i samhället. I och med att Sex Pistols slog igenom, fick punken sitt genombrott i Storbritannien och i förlängningen även i resten av västeuropa.
Julien Temple, som även gjorde The Great Rock’n'Roll Swindle, där bandets manager Malcolm McLaren fick monopol på att berätta om händelserna, lät i denna film istället bandet få berätta sin historia.
Kl. 14.00
2. Tysk höst (Deutschland im Herbst)
126 min, engelsk text. Västtyskland, 1978.
Kollektivfilm som delvis påminner om filmen 11′09”01 - September 11, fast här med temat den tyska hösten. 11 regissörer bidrar till denna samtidskommentar med sina betraktelser över det spända läget i Tyskland under hösten 1977, då staten utvecklade sin kontrollapparat som slog mot hela den radikala vänstern (inklusive de grupper och individer som egentligen var kritiska mot RAF), samtidigt som RAF och andra allierade grupper utförde aktioner, som kidnappningen och mordet på arbetsgivarchefen Hans Martin Schleyer, kapningen av en Lufthansaflight till Mogadishu, i syfte att få flera av deras fängslade kamrater friade. Det hela utmynnade i Baaders, Ensslins och Raspes omtvistade död i fängelset Stammheim.
Medverkande regissörer i Deutschland im Herbst är bl.a Rainer Werner Fassbinder (Rädsla urholkar själen), Wolker Schlöndorff (Katarina Blums förlorade heder) och Edgar Reitz (Heimat).
Kl. 16.30
3. Starbuck Holger Meins
90 min, engelsk text, Tyskland, 2002.
Dokumentärfilm om RAF medlemmen Holger Meins liv och hans väg in i den beväpnade kampen. Även om Holger Meins dog 1974, så blir denna film, med både foton och arkivfilminslag, en dokumentation av bakgrunden till den tyska hösten 1977. Intervjuade blir bland andra Margrit Schiller, Rainer Langhans, Gretchen Dutschke och Harun Farocki.
Regissören Gerd Conradt och Holger Meins var vänner och studiekamrater i Deutsche Film und Fernsehakademie i Berlin under 60-talet och slogs aktivt sida vid sida mot polisen i demonstrationer. Dock skildes deras vägar när Holger Meins gick med i stadsgerillan (som Gerd Conradt själv aldrig sympatiserade med) och därmed också under jorden.
kl. 18.30
4. Radio Alice (Lavorare con lentezza)
111 min, engelsk text. Italien, 2004.
Bologna 1976. Radio Alice är piratradion som blir en revolutionär röst för en hel generation unga som vill förändra världen. Denna vilja till förändring är inte något som rör Sgualo och Pelos liv, två förortsungdomar, som gör småknäck åt småkriminelle Marangon. Men när Marangon hyr dem för att gräva en tunnel under en bank, börjar de två killarna att lyssna på Radio Alice under “nattarbetets” långa slitsamma timmar. På så sätt upptäcker de en ny världsbild och deras liv börjar radikalt förändras. En ny horisont, långt bortom förortens grå tristess, öppnar sig framför deras ögon.
Guido Chiesas film från 2004 med manus av författarkollektivet Wu Ming skildrar Autonomia-rörelsens explosionsartade framväxt i Bologna 1976-1977.
20.30
5. De hundra stegen (I Cento Passi)
114 min, engelsk text. Italien 2000.
Hundra steg är avståndet mellan vänsterradikalen Peppino Impastato och maffiabossen Badalamentis bostäder på Sicilien. Peppino följer inte sin faders fotspår, utan vägrar vandra dessa hundra steg. Istället ockuperar han och hans vänner ett hus där de startar piratradion Aut. Kring radion bildas en autonom rörelse som börjar protestera mot maffians makt och tystnadens kultur i den lilla sicilianska staden.
Marco Tullio Gioranas film från 2000 skildar en verklig händelse. Autonomia var inte bara en storstadsföretelse på sjuttiotalet, utan spred sig även till de mindre städerna på landsbygden. På Sicilien fick det 1979 våldsamma konsekvenser.
Filmfestivalen arrangeras av Stockholms Universitets Vänstervecka (VSF, RadV, Osäkrade studenter, Vänsterjuristerna).
http://blogg.motkraft.net/vveckan
Om 1968 var studenternas och massarbetarna vid de löpande banden i de fordistiska fabrikernas revolt var 1977 föraningen av något annat, en helt annan klassammansättning, där arbetslösa, visstidsarbetare, skolavhopparna, vårdarbetare, de småkriminella och bostadslösa möttes i sina direkta återtagande av den samhälleliga rikedomen. En autonom rörelse reste sig, som inte bara konfronterade stat och kapital, utan även kolliderade med den institutionaliserade arbetarrörelsen.
1977 blev repressionens år. Där en kvävande normalitet återupprättades efter ett decenium av vänsterkamp. Den tyska hösten slog hårt mot alla vänsteraktiva och blev en föraning av “kriget mot terrorismen” som ursäkt för att kväva även de nya sociala rörelserna.
30 år har passerat. Men ändå talar 1977 direkt till oss, så mycket starkare än 1968 någonsin gjort. Energin, revolten, kreativiteten, ilskan är lika aktuell idag. Erfarenheterna från 1977 är direkt överförbara till oss. Partiernas kris, massrörelsernas sammanbrott, representationens tappade legitimitet - alla de tecken som visade sig 1977 är idag fullt utblommade. Det gamla systemet har inga lösningar, inga kompromisser att erbjuda längre.
Bränderna i Rosengård. Ilskan efter Ungdomshusets stormning i Köpenhamn. Osynliga partiets yviga protester mot påförandet av osäkra anställningar. Nätverken som blommar upp, snabbt sprider sig och sedan försvinner, för att sedan återuppstå med förnyad kraft. 1977 visade på revoltens framtid.
Kl. 12.00
1. The filth & the fury
108 min, svensk text. Storbritannien, 1999.
Trots att Sex Pistols knappast är kända för att vara ett punkband med en stark politisk agenda, så var deras musik och attityd helt klart ett svar på ett socialt och ekonomiskt tillstånd i samhället. Filmen handlar om Sex Pistols uppgång och fall och tar avstamp i ett Storbritannien under 70-talet, där frustration, förlorade framtidsdrömmar och extrema klassklyftor grodde i samhället. I och med att Sex Pistols slog igenom, fick punken sitt genombrott i Storbritannien och i förlängningen även i resten av västeuropa.
Julien Temple, som även gjorde The Great Rock’n'Roll Swindle, där bandets manager Malcolm McLaren fick monopol på att berätta om händelserna, lät i denna film istället bandet få berätta sin historia.
Kl. 14.00
2. Tysk höst (Deutschland im Herbst)
126 min, engelsk text. Västtyskland, 1978.
Kollektivfilm som delvis påminner om filmen 11′09”01 - September 11, fast här med temat den tyska hösten. 11 regissörer bidrar till denna samtidskommentar med sina betraktelser över det spända läget i Tyskland under hösten 1977, då staten utvecklade sin kontrollapparat som slog mot hela den radikala vänstern (inklusive de grupper och individer som egentligen var kritiska mot RAF), samtidigt som RAF och andra allierade grupper utförde aktioner, som kidnappningen och mordet på arbetsgivarchefen Hans Martin Schleyer, kapningen av en Lufthansaflight till Mogadishu, i syfte att få flera av deras fängslade kamrater friade. Det hela utmynnade i Baaders, Ensslins och Raspes omtvistade död i fängelset Stammheim.
Medverkande regissörer i Deutschland im Herbst är bl.a Rainer Werner Fassbinder (Rädsla urholkar själen), Wolker Schlöndorff (Katarina Blums förlorade heder) och Edgar Reitz (Heimat).
Kl. 16.30
3. Starbuck Holger Meins
90 min, engelsk text, Tyskland, 2002.
Dokumentärfilm om RAF medlemmen Holger Meins liv och hans väg in i den beväpnade kampen. Även om Holger Meins dog 1974, så blir denna film, med både foton och arkivfilminslag, en dokumentation av bakgrunden till den tyska hösten 1977. Intervjuade blir bland andra Margrit Schiller, Rainer Langhans, Gretchen Dutschke och Harun Farocki.
Regissören Gerd Conradt och Holger Meins var vänner och studiekamrater i Deutsche Film und Fernsehakademie i Berlin under 60-talet och slogs aktivt sida vid sida mot polisen i demonstrationer. Dock skildes deras vägar när Holger Meins gick med i stadsgerillan (som Gerd Conradt själv aldrig sympatiserade med) och därmed också under jorden.
kl. 18.30
4. Radio Alice (Lavorare con lentezza)
111 min, engelsk text. Italien, 2004.
Bologna 1976. Radio Alice är piratradion som blir en revolutionär röst för en hel generation unga som vill förändra världen. Denna vilja till förändring är inte något som rör Sgualo och Pelos liv, två förortsungdomar, som gör småknäck åt småkriminelle Marangon. Men när Marangon hyr dem för att gräva en tunnel under en bank, börjar de två killarna att lyssna på Radio Alice under “nattarbetets” långa slitsamma timmar. På så sätt upptäcker de en ny världsbild och deras liv börjar radikalt förändras. En ny horisont, långt bortom förortens grå tristess, öppnar sig framför deras ögon.
Guido Chiesas film från 2004 med manus av författarkollektivet Wu Ming skildrar Autonomia-rörelsens explosionsartade framväxt i Bologna 1976-1977.
20.30
5. De hundra stegen (I Cento Passi)
114 min, engelsk text. Italien 2000.
Hundra steg är avståndet mellan vänsterradikalen Peppino Impastato och maffiabossen Badalamentis bostäder på Sicilien. Peppino följer inte sin faders fotspår, utan vägrar vandra dessa hundra steg. Istället ockuperar han och hans vänner ett hus där de startar piratradion Aut. Kring radion bildas en autonom rörelse som börjar protestera mot maffians makt och tystnadens kultur i den lilla sicilianska staden.
Marco Tullio Gioranas film från 2000 skildar en verklig händelse. Autonomia var inte bara en storstadsföretelse på sjuttiotalet, utan spred sig även till de mindre städerna på landsbygden. På Sicilien fick det 1979 våldsamma konsekvenser.
Filmfestivalen arrangeras av Stockholms Universitets Vänstervecka (VSF, RadV, Osäkrade studenter, Vänsterjuristerna).
http://blogg.motkraft.net/vveckan
Wednesday, April 11, 2007
David Harvie på SU
Osäkrade studenter, Radikal vänster och VSF bjöd för ett tag sedan in David Harvie från University of Leicester för att tala om bl.a. Bolognaprocessen. Hela föreläsningen finns på Osäkrade studenter bloggen som ljudfil Fordism på universiteten
Läraren och eleven – vad vill vi varandra?
Ofta möts man av föreställningen att det finns en oöverbryggbar motsättning mellan studenter och lärare på Universitetet. Läraren eller professorn framställs som en intellektuell utomjording som endast kan kontaktas med den rätta folie-hatten.
Även inom Radikal vänster har frågan diskuterats från och till. Vad förenar och vad splittrar oss som grupp. Vi är utan tvekan inblandade i en process tillsammans att producera kunskapskapital.
I Argentina sköts igår Carlos Fuentealba till döds av kravallpolis när han deltog i fackliga protester till förbättrade löner. En händelse som kanske påminner om våra gemensamma problem. Den dagliga kampen för drägliga arbetsförhållanden och bättre lön. Frågor högst aktuella för både studenter som lärare.
Vi vistas i samma miljö men med olika förutsättningar och olika mål. Något som inte bara skiljer läraren och eleven utan även skiljer studenten från studenten och läaren från läraren. Vår socioekonomiska bakgrund är utav största betydelse för båda grupper.
Så man kan fråga sig; vad skiljer oss och varför är det så?
Är det tillexempel en nödvändighet att läraren höjs och görs onåbar - oantastlig. Krävs det en yttre auktoritet för att skapa en pedagogisk motor som lär in klasser om 300 elever vad som nödvändigtvis skall in i deras huvuden för att senare förhoppningsvis accepteras av eleven i en tilltagande upplevelse av sammanhang?
Duger det inte med att läraren bygger sin egen auktoritet genom sin pedagogiska förmåga att anpassa sig till var elevs behov och bejakar elevens vilja att skaffa systematisk förståelse?
De olika systemen kräver givetvis olika pedagogik och filosofi. Två olika lärare med olika bakgrund och olika kunskap. En lärare med pekpinne och betygsvrede och en med envis målsättning generera ny kunskapssammansättning med sina studenter.
Hur det än må vara måste det för både lärare och elev finnas intresse för varandras situation och mål för att kunna bygga gemensamma och ömsesidiga utbyten. Mycket handlar givetvis om resurser. Skall resurser användas till att vara strikt arbetsförberedande eller ha ett större perspektiv av gemensam välfärd.
Vi kan om vi vill finna de intressen som förenar oss studenter med våra lärare. Denna gemenskap kan visa sig vital då vi skall försvara eller bygga universitetet efter de ideal vi eftersträvar. Låter vi oss splittras från de lärare som är villiga att göra oss sällskap i vår kamp är de första att försvinna när vi inte försvarat deras löner, arbetsrätt eller arbetsmiljö.
De lärarna som delar vår kamp är de som förstår behovet av en trygg inkomst för studenter, fri kurslitteratur och i övrigt är klarsynta och reaktiva för studenters situation ur ett klassperspektiv. Börja tala med dina lärare om hur er situation liknar varandras. Vi kanske kommer närmare varandra och kan gemensamt röja vägen för vår målsättning vad än står i vägen som privatekonomi, flata betyg eller olika kunskapsbas.
Om Carlos Fuentealba: Argentina: Polis sköt ihjäl strejkande lärare
Även inom Radikal vänster har frågan diskuterats från och till. Vad förenar och vad splittrar oss som grupp. Vi är utan tvekan inblandade i en process tillsammans att producera kunskapskapital.
I Argentina sköts igår Carlos Fuentealba till döds av kravallpolis när han deltog i fackliga protester till förbättrade löner. En händelse som kanske påminner om våra gemensamma problem. Den dagliga kampen för drägliga arbetsförhållanden och bättre lön. Frågor högst aktuella för både studenter som lärare.
Vi vistas i samma miljö men med olika förutsättningar och olika mål. Något som inte bara skiljer läraren och eleven utan även skiljer studenten från studenten och läaren från läraren. Vår socioekonomiska bakgrund är utav största betydelse för båda grupper.
Så man kan fråga sig; vad skiljer oss och varför är det så?
Är det tillexempel en nödvändighet att läraren höjs och görs onåbar - oantastlig. Krävs det en yttre auktoritet för att skapa en pedagogisk motor som lär in klasser om 300 elever vad som nödvändigtvis skall in i deras huvuden för att senare förhoppningsvis accepteras av eleven i en tilltagande upplevelse av sammanhang?
Duger det inte med att läraren bygger sin egen auktoritet genom sin pedagogiska förmåga att anpassa sig till var elevs behov och bejakar elevens vilja att skaffa systematisk förståelse?
De olika systemen kräver givetvis olika pedagogik och filosofi. Två olika lärare med olika bakgrund och olika kunskap. En lärare med pekpinne och betygsvrede och en med envis målsättning generera ny kunskapssammansättning med sina studenter.
Hur det än må vara måste det för både lärare och elev finnas intresse för varandras situation och mål för att kunna bygga gemensamma och ömsesidiga utbyten. Mycket handlar givetvis om resurser. Skall resurser användas till att vara strikt arbetsförberedande eller ha ett större perspektiv av gemensam välfärd.
Vi kan om vi vill finna de intressen som förenar oss studenter med våra lärare. Denna gemenskap kan visa sig vital då vi skall försvara eller bygga universitetet efter de ideal vi eftersträvar. Låter vi oss splittras från de lärare som är villiga att göra oss sällskap i vår kamp är de första att försvinna när vi inte försvarat deras löner, arbetsrätt eller arbetsmiljö.
De lärarna som delar vår kamp är de som förstår behovet av en trygg inkomst för studenter, fri kurslitteratur och i övrigt är klarsynta och reaktiva för studenters situation ur ett klassperspektiv. Börja tala med dina lärare om hur er situation liknar varandras. Vi kanske kommer närmare varandra och kan gemensamt röja vägen för vår målsättning vad än står i vägen som privatekonomi, flata betyg eller olika kunskapsbas.
Om Carlos Fuentealba: Argentina: Polis sköt ihjäl strejkande lärare
Thursday, March 01, 2007
Radikal vänster är osäkrade
Radikal vänster är en av flera grupper och individer i nätet av osäkrade studenter vid Stockholms universitet. Håll utkik efter Osäkrade studenters olika kampanjhändelser på Campus...
Monday, May 08, 2006
Rösta på Radikal vänster 2006
Radikal vänster - Oberoende vänstern ställer upp i årets kårval.
Radikal Vänster är den breda och partipolitiskt obundna vänstergruppen på Stockholms universitet
Kontakt: radikalvanster@gmail.com
Hemsida: radikalvanster.blogspot.com
Alla som studerar på Stockholms universitet, har betalat terminsräkningen får rösta.
Radikal vänsters valfrågor 2006 är följande:
Nej till 7-gradiga betyg
- Universitetet planerar att införa en 7-gradig(!) betygsskala från 2007.
Studentkåren borde vara emot.
- Borgarna och fakultetspartierna accepterar det helt okritiskt, och är emot en omröstning bland studenterna.
- Bejaka kritiskt tänkande och kunskapstörst i stället för korvstoppning och betygshets.
För studentinflytande
Mot marknadsanpassning av universitetet
- Kunskap och forskning ska inte kunna köpas.
- För ett platt universitet med stark studentrepresentation på alla nivåer som påverkar studiesituationen.
- Utveckla studentkårens demokratiska strukturer,
emot byråkrati och personval.
Emot klassamhälle och könsdiskriminering
- Bryt den sociala och könsmässiga ojämlikheten på alla nivåer av utbildningens område.
- För gratis kollektivtrafik
och studentbostäder med låg hyra.
För billig kurslitteratur
- Starta en ny studentägd universitetbokhandel med kurslitteratur till självkostnadspris.
- Gratis tillgång till institutionernas kursmaterial på internet
- Gratis tillgång för studenter till kopiatorer.
Studielön istället för studielån
Studier är ett arbete. Inför avtalsenliga löner, arbetsvillkor och betald semester.
För billig mat på campus
- Skapa en studentrestaurang med billig lunch på Campus.
- Skapa ett mysigt studentdrivet kafé med självkostnadspriser.
Valet håller på fram tills fredag...
Radikal Vänster är den breda och partipolitiskt obundna vänstergruppen på Stockholms universitet
Kontakt: radikalvanster@gmail.com
Hemsida: radikalvanster.blogspot.com
Alla som studerar på Stockholms universitet, har betalat terminsräkningen får rösta.
Radikal vänsters valfrågor 2006 är följande:
Nej till 7-gradiga betyg
- Universitetet planerar att införa en 7-gradig(!) betygsskala från 2007.
Studentkåren borde vara emot.
- Borgarna och fakultetspartierna accepterar det helt okritiskt, och är emot en omröstning bland studenterna.
- Bejaka kritiskt tänkande och kunskapstörst i stället för korvstoppning och betygshets.
För studentinflytande
Mot marknadsanpassning av universitetet
- Kunskap och forskning ska inte kunna köpas.
- För ett platt universitet med stark studentrepresentation på alla nivåer som påverkar studiesituationen.
- Utveckla studentkårens demokratiska strukturer,
emot byråkrati och personval.
Emot klassamhälle och könsdiskriminering
- Bryt den sociala och könsmässiga ojämlikheten på alla nivåer av utbildningens område.
- För gratis kollektivtrafik
och studentbostäder med låg hyra.
För billig kurslitteratur
- Starta en ny studentägd universitetbokhandel med kurslitteratur till självkostnadspris.
- Gratis tillgång till institutionernas kursmaterial på internet
- Gratis tillgång för studenter till kopiatorer.
Studielön istället för studielån
Studier är ett arbete. Inför avtalsenliga löner, arbetsvillkor och betald semester.
För billig mat på campus
- Skapa en studentrestaurang med billig lunch på Campus.
- Skapa ett mysigt studentdrivet kafé med självkostnadspriser.
Valet håller på fram tills fredag...
Sunday, May 07, 2006
Partierna på kåren
Fakultetspartierna är alltså "Humanisterna och samhällsvetarna", "Ekonomerna" "Juristerna", samt "Data- och systemvetarna".
"Humanisterna" är för 7-gradiga betyg. De försöker göra sken av att de driver humaniorastudenters frågor, men de är borgare, som har möten tillsammans med BSO (borgerliga studenter), och har suttit i koalition med dem.
Humanistiska föreningen (HumF) har tagit avstånd från dem, för att de försöker lura folk att de har med HumF att göra.
"Juristerna" är emot 7-gradiga betyg för jurister men för när det gäller alla andra! Dom är alltså generellt positiva till 7 grader, men emot när det gäller dom själva med motiveringen att det leder tll stress och betygshets(vilket dom själva har erfarenhet av eftersom de redan har ett 5-gradigt system). Tjejerna i partiet lutar åt vänstern, men den ende killen bestämmer allt, och därför följer deras politik BSO i allt.
"Ekonomerna" var drivande i nedläggningen av Universitetsbokhandeln, samt i försöken att sälja ut Frescatihallen. De håller inte löften. Förra moderata skolministern Beatrice Asks son är deras kårordförandekandidat. De är definitivt höger.
"Data- och systemvetarna" är allmänt osjälvständiga och de verkar sitta i knäna på "Humanisterna" och BSO, annars är dom det kanske mest sympatiskt inställda av fakultetspartierna.
"Borgerliga studenter Oppostion -68" är de värsta politruckerna. De har sina möten i Moderaternas lokaler. Deras mest aktiva motionsskrivare är själv aktiv moderat kommunpolitiker. Deras förra ordförande är nu moderat oppositionsborgarråd. ("Hatar du politiker?"). När de styrde kåren förra året var det totalt haveri. I år gav dom bort kårordförandeposten till VSF trots att högerna var i majoritet, och därefter har de mest koncenteraat sig på mobbning av minoriteten i kårstyrelsen. Dom är i korthet inkompetenta att sitta på kåren, för att uttrycka sig diplomatiskt.
Samtliga dessa partier är emot en omröstning om betygen bland studenter. Samtliga var för att lägga ner Universitetsbokhandeln.
Samtliga är för personval och att förbjuda vänstern från att ställa upp i framtida kårval (genom ett förbud mot alla "politiska" grupperingar). Samtliga är för att inskränka kårens inflytande till utbildningsfrågor i snäv mening.
"Högerstudenterna" ställer inte upp i år. Trots att dom anser att BSO är "socialister", så rekommenderar dom sina anhängare att man rösta på dem.
Festival- och evenemangspartiet består delvis av gamla Liberala studenter. Brukar rösta med högern, men ibland med oss.
Envoys, har overaller och medaljer och sitter och drar i sig ett par vinare på kårfullmäktige, för en "effektivare kår". Dom brukar rösta med högern, kanske för att de har kompisar där.
Socialdemokratiska studenter vacklar, dom vet inte om dom är med högern eller vänstern. När Radikal vänster blev största partiet i valet för ett par år sedan vägrade dom stödja vår ordförandekandidat - de var beredda att fälla oss och stödja högern(dom gick till slut med på en VSF:are). När det gällde nedläggningen av Universitetsbokhandeln samarbetade de med högern.
Vänsterns Studentförbund(VSF) är ett bra och seriöst parti.
De samarbetar med Vänsterpartiet, även om ingen av de som är
aktiva verkar vara med där.
Vi brukar hålla med varandra om de flesta sakfrågor.
Stockholms universitets studenter röstar också med vänsterblocket.
"Humanisterna" är för 7-gradiga betyg. De försöker göra sken av att de driver humaniorastudenters frågor, men de är borgare, som har möten tillsammans med BSO (borgerliga studenter), och har suttit i koalition med dem.
Humanistiska föreningen (HumF) har tagit avstånd från dem, för att de försöker lura folk att de har med HumF att göra.
"Juristerna" är emot 7-gradiga betyg för jurister men för när det gäller alla andra! Dom är alltså generellt positiva till 7 grader, men emot när det gäller dom själva med motiveringen att det leder tll stress och betygshets(vilket dom själva har erfarenhet av eftersom de redan har ett 5-gradigt system). Tjejerna i partiet lutar åt vänstern, men den ende killen bestämmer allt, och därför följer deras politik BSO i allt.
"Ekonomerna" var drivande i nedläggningen av Universitetsbokhandeln, samt i försöken att sälja ut Frescatihallen. De håller inte löften. Förra moderata skolministern Beatrice Asks son är deras kårordförandekandidat. De är definitivt höger.
"Data- och systemvetarna" är allmänt osjälvständiga och de verkar sitta i knäna på "Humanisterna" och BSO, annars är dom det kanske mest sympatiskt inställda av fakultetspartierna.
"Borgerliga studenter Oppostion -68" är de värsta politruckerna. De har sina möten i Moderaternas lokaler. Deras mest aktiva motionsskrivare är själv aktiv moderat kommunpolitiker. Deras förra ordförande är nu moderat oppositionsborgarråd. ("Hatar du politiker?"). När de styrde kåren förra året var det totalt haveri. I år gav dom bort kårordförandeposten till VSF trots att högerna var i majoritet, och därefter har de mest koncenteraat sig på mobbning av minoriteten i kårstyrelsen. Dom är i korthet inkompetenta att sitta på kåren, för att uttrycka sig diplomatiskt.
Samtliga dessa partier är emot en omröstning om betygen bland studenter. Samtliga var för att lägga ner Universitetsbokhandeln.
Samtliga är för personval och att förbjuda vänstern från att ställa upp i framtida kårval (genom ett förbud mot alla "politiska" grupperingar). Samtliga är för att inskränka kårens inflytande till utbildningsfrågor i snäv mening.
"Högerstudenterna" ställer inte upp i år. Trots att dom anser att BSO är "socialister", så rekommenderar dom sina anhängare att man rösta på dem.
Festival- och evenemangspartiet består delvis av gamla Liberala studenter. Brukar rösta med högern, men ibland med oss.
Envoys, har overaller och medaljer och sitter och drar i sig ett par vinare på kårfullmäktige, för en "effektivare kår". Dom brukar rösta med högern, kanske för att de har kompisar där.
Socialdemokratiska studenter vacklar, dom vet inte om dom är med högern eller vänstern. När Radikal vänster blev största partiet i valet för ett par år sedan vägrade dom stödja vår ordförandekandidat - de var beredda att fälla oss och stödja högern(dom gick till slut med på en VSF:are). När det gällde nedläggningen av Universitetsbokhandeln samarbetade de med högern.
Vänsterns Studentförbund(VSF) är ett bra och seriöst parti.
De samarbetar med Vänsterpartiet, även om ingen av de som är
aktiva verkar vara med där.
Vi brukar hålla med varandra om de flesta sakfrågor.
Stockholms universitets studenter röstar också med vänsterblocket.
Wednesday, April 12, 2006
Kfum 6 En halv statskupp...
Mesta delen av årets sista fullmäktige handlade om Högerstudenternas diverse motioner, som inte hade särskilt stor utsikt att gå igenom.
En arkivundersökning hade visat att Samhällsvetenskapliga fakulteten egentligen inte fick bildas, eftersom den hade upplösts av en vänsterdemonstration 1968,
vilket skulle innebära att alla kårföreningar därunder(som DISK och FEST) egentligen inte har rätt att få del av den obligatoriska kåravgiften.
Radikal vänster förslog att samtliga kårföreningar, inte enbart "fakultetsföreningar" ges rätt att stå med på terminsräkningen, för att integynna vissa "riktiga" och vissa "falska" kårföreningar, men de existerande kårpartierna försvarade sina privilegier.
Varför ska studenter tvingas betala en obligatorisk avgift till vissa kårförenigar, antingen DISK, FEST, HumF osv, men inte till andra kårföreningar?
Sedan genomförde fakultetspartierna tilsammans med borgar-BSO en halv statskupp. Dom la fram 20 sidor tidigare aldrig skådat material kl. 22 på kvällen för omröstning.
Dom visste att dom var i majoritet och dom la fram texten för omröstning så att vi inte ens kunde hinna läsa den. Innehållet var i princip att kåren ska göras om till
6 valkretsar(indelade efter fakulteterna) och allt måste ske genom personval. Politiska föreningar som Radikal vänster får alltså inte ställa upp.
Detta är några av våra synpunkter på detta:
- Borgarna kallar detta för en "avpolitisering" av universitetets studentkår.
I själva verket är det en högerpolitisering: en personifiering/individualisering och ett döljande av de intressekonflikter och maktkonflikter, de olika sociala-, ekonomiska förutsättningar som studenter har. Alla studenter tvingas ha samma "intressen". Man får inte längre organisera sig på grundval av klass eller politisk övertygelse. Detta innebär alltså ett avskaffande av den politiska demokratin på universitetet.
- Fakultetsartierna vill avskaffa "partipolitiken": men vi i Radikal vänster t ex tillhör inget parti. De vill endast snäva in politiken till att handla om studiebevakning och utbildingsfrågor i snäv bemärkelse:
kurslitteraturen, föreläsningsbilderna, lärarna osv. Detta är självklart också viktiga politiska frågor, men dom vill skära bort alla andra viktiga och radikala politiska frågor: socioekonomisk utjämning, avskaffande av ojämlikhet ch ojämställdhet bland studenter, den etniska snedfördelningen, politiska krav på reformer och ställningstaganden gentemot universitetet och regeringen, utvidgandet av den kulturella, global-solidariska, politiska verksamheten på universitetet, samhälleliga krav som gratis kollektivtrafik,gratis kurslitteratur, billiga bostäder osv osv.
- Dom hävdar att det är samma sak som att man inte röstar på ett politiskt alternativ i en bostadsrättsförening eller en fotbollsklubb.
Men Stockholms universitet har över 30 000 medlemmar. Det är mer att likna med storleken av en kommun. I denna aademiska kommun finns alltså hela amhällets klass- och intressekonflikter som genomsyrar. Det finns detgivetvis i någon mån i en bostadsrättsförening eller fotbollsklubb också, men där är gruppen mindre, mer homogent samansatt, bori samma bostadsområde, har inte motsatta intressen i samma utsträckning. Det har dessutom sammanslutit sig mer frivilligt, medan medlemskap i en kommun eller i den "akademiska kommunen" universitetet är mer eller mindre ofrivilligt(kårobligatoriet).
- Om man studerar humaniora tvingas man endast rösta på en humaniorastudent i personval. Men varför skulle man ha något gemensamt eller enbart vilja rösta på någon som just läser ett ämne på samma fakultet? Dessutom läser de flesta av oss olika ämnen på olika fakulteter under vår studietid, och identifierar oss inte nödvändigtvis med själva ämnet eller fakultetet det ämnet tillhör.
Detta förslag är hjärndött och en inskränkning av demokratin, om man nu ens kan diskutera det i termer av demokrati längre.
Radikal vänster skulle alltså tvingas ställa upp med olika personvalskandidaters namn på olika fakulteter istället för med Radikal vänster - Oberoende vänstern.
Det leder till en ytlig och personfixerad politik, som vi kan se resultatet av i USA, i vilken diktaturstat som helst, helt utan verkligt folkligt inflytande underifrån.
- Borgarnas och fakultetspartiernas motiv är att utesluta vänstern från inflytande på universitetet. De tycker att det går för bra för vänstern, Radikal Vänster har flera gånger blivit största parti på universitetet. Om demokratin inte går deras väg, då avskaffar dom demokratin. Även om dom gör det via en demokratisk omröstning(det gjorde nazisterna också med en liknande retorik. Vi påstår inte att fakultetspartierna är nazister, bara att metoden att avskaffa demokratin inte blir mer vacker för att det görs med demokratiska medel).
Att lägga fram detta förslag, utan att vi ens fått läsa det, kl 22:00 på sista kårfullmäktige innan valet, visar tydligt på det.
En arkivundersökning hade visat att Samhällsvetenskapliga fakulteten egentligen inte fick bildas, eftersom den hade upplösts av en vänsterdemonstration 1968,
vilket skulle innebära att alla kårföreningar därunder(som DISK och FEST) egentligen inte har rätt att få del av den obligatoriska kåravgiften.
Radikal vänster förslog att samtliga kårföreningar, inte enbart "fakultetsföreningar" ges rätt att stå med på terminsräkningen, för att integynna vissa "riktiga" och vissa "falska" kårföreningar, men de existerande kårpartierna försvarade sina privilegier.
Varför ska studenter tvingas betala en obligatorisk avgift till vissa kårförenigar, antingen DISK, FEST, HumF osv, men inte till andra kårföreningar?
Sedan genomförde fakultetspartierna tilsammans med borgar-BSO en halv statskupp. Dom la fram 20 sidor tidigare aldrig skådat material kl. 22 på kvällen för omröstning.
Dom visste att dom var i majoritet och dom la fram texten för omröstning så att vi inte ens kunde hinna läsa den. Innehållet var i princip att kåren ska göras om till
6 valkretsar(indelade efter fakulteterna) och allt måste ske genom personval. Politiska föreningar som Radikal vänster får alltså inte ställa upp.
Detta är några av våra synpunkter på detta:
- Borgarna kallar detta för en "avpolitisering" av universitetets studentkår.
I själva verket är det en högerpolitisering: en personifiering/individualisering och ett döljande av de intressekonflikter och maktkonflikter, de olika sociala-, ekonomiska förutsättningar som studenter har. Alla studenter tvingas ha samma "intressen". Man får inte längre organisera sig på grundval av klass eller politisk övertygelse. Detta innebär alltså ett avskaffande av den politiska demokratin på universitetet.
- Fakultetsartierna vill avskaffa "partipolitiken": men vi i Radikal vänster t ex tillhör inget parti. De vill endast snäva in politiken till att handla om studiebevakning och utbildingsfrågor i snäv bemärkelse:
kurslitteraturen, föreläsningsbilderna, lärarna osv. Detta är självklart också viktiga politiska frågor, men dom vill skära bort alla andra viktiga och radikala politiska frågor: socioekonomisk utjämning, avskaffande av ojämlikhet ch ojämställdhet bland studenter, den etniska snedfördelningen, politiska krav på reformer och ställningstaganden gentemot universitetet och regeringen, utvidgandet av den kulturella, global-solidariska, politiska verksamheten på universitetet, samhälleliga krav som gratis kollektivtrafik,gratis kurslitteratur, billiga bostäder osv osv.
- Dom hävdar att det är samma sak som att man inte röstar på ett politiskt alternativ i en bostadsrättsförening eller en fotbollsklubb.
Men Stockholms universitet har över 30 000 medlemmar. Det är mer att likna med storleken av en kommun. I denna aademiska kommun finns alltså hela amhällets klass- och intressekonflikter som genomsyrar. Det finns detgivetvis i någon mån i en bostadsrättsförening eller fotbollsklubb också, men där är gruppen mindre, mer homogent samansatt, bori samma bostadsområde, har inte motsatta intressen i samma utsträckning. Det har dessutom sammanslutit sig mer frivilligt, medan medlemskap i en kommun eller i den "akademiska kommunen" universitetet är mer eller mindre ofrivilligt(kårobligatoriet).
- Om man studerar humaniora tvingas man endast rösta på en humaniorastudent i personval. Men varför skulle man ha något gemensamt eller enbart vilja rösta på någon som just läser ett ämne på samma fakultet? Dessutom läser de flesta av oss olika ämnen på olika fakulteter under vår studietid, och identifierar oss inte nödvändigtvis med själva ämnet eller fakultetet det ämnet tillhör.
Detta förslag är hjärndött och en inskränkning av demokratin, om man nu ens kan diskutera det i termer av demokrati längre.
Radikal vänster skulle alltså tvingas ställa upp med olika personvalskandidaters namn på olika fakulteter istället för med Radikal vänster - Oberoende vänstern.
Det leder till en ytlig och personfixerad politik, som vi kan se resultatet av i USA, i vilken diktaturstat som helst, helt utan verkligt folkligt inflytande underifrån.
- Borgarnas och fakultetspartiernas motiv är att utesluta vänstern från inflytande på universitetet. De tycker att det går för bra för vänstern, Radikal Vänster har flera gånger blivit största parti på universitetet. Om demokratin inte går deras väg, då avskaffar dom demokratin. Även om dom gör det via en demokratisk omröstning(det gjorde nazisterna också med en liknande retorik. Vi påstår inte att fakultetspartierna är nazister, bara att metoden att avskaffa demokratin inte blir mer vacker för att det görs med demokratiska medel).
Att lägga fram detta förslag, utan att vi ens fått läsa det, kl 22:00 på sista kårfullmäktige innan valet, visar tydligt på det.
Thursday, March 30, 2006
Kfum 5: Dom la ner universitetsbokhandeln...
För er som inte var på FUM tänkte jag informera
lite...
1. Bso och Sossarna fick igenom ett förslag till
disciplinära ordningsregler för FUM. För att riktigt visa behovet
av sådana bar sig främst BSO åt som apor på hela FUM
och sossarna var inte mycket bättre.
2. Universitetsbokhandeln
Det gick åt skogen.
Borgarna och fakultetspartierna lyckades lägga ner bokhandeln och vägra gå med på något alternativ. Sossarna var värst, De ägnade HELA FUM åt
att såga våra förslag (de hade redan enl. egen utsaga gjort upp med BSO
"för att de hade det förslag de ville ha", sedan när de skulle rösta insåg de vilka
klassförrädare de skulle framstå som och tvärvände och rösta MED vårt förslag.
Resten av FUM satt i princip och tjatade om att vi måste kompomissa trots att vi var de ända som gjort det. Och vi förlorade. (Eg. förlorade vi inte vårt förslag vann flest röster men inte tillräckligt till 2/3 så vi blev tvugna att gå på avveckling).
Vi måste tydliggöra hur politiken fungerar för väljarna. Det måste bli uppenbart att det är frågor som påverkar studenterna/väljarna och vad "humanisternas" och borgarnas linje är (om man nu vill dela upp dem). Vi måste få ett uppdaterat kampanjmaterial inför fortsättningen. Vi måste förklara INNAN varje FUM för studenterna vad
högern vill göra.
Visst, vem har tid... men om det skall kännas värt för mig tror jag att vi måste ta lite mer tag i detta.
Alla som var där från oss gjorde ett jävligt hårt jobb.
Vi hade totalt möte i 7.5 timmar med förmöte.
Vi var ändå ganska stenhårda.
lite...
1. Bso och Sossarna fick igenom ett förslag till
disciplinära ordningsregler för FUM. För att riktigt visa behovet
av sådana bar sig främst BSO åt som apor på hela FUM
och sossarna var inte mycket bättre.
2. Universitetsbokhandeln
Det gick åt skogen.
Borgarna och fakultetspartierna lyckades lägga ner bokhandeln och vägra gå med på något alternativ. Sossarna var värst, De ägnade HELA FUM åt
att såga våra förslag (de hade redan enl. egen utsaga gjort upp med BSO
"för att de hade det förslag de ville ha", sedan när de skulle rösta insåg de vilka
klassförrädare de skulle framstå som och tvärvände och rösta MED vårt förslag.
Resten av FUM satt i princip och tjatade om att vi måste kompomissa trots att vi var de ända som gjort det. Och vi förlorade. (Eg. förlorade vi inte vårt förslag vann flest röster men inte tillräckligt till 2/3 så vi blev tvugna att gå på avveckling).
Vi måste tydliggöra hur politiken fungerar för väljarna. Det måste bli uppenbart att det är frågor som påverkar studenterna/väljarna och vad "humanisternas" och borgarnas linje är (om man nu vill dela upp dem). Vi måste få ett uppdaterat kampanjmaterial inför fortsättningen. Vi måste förklara INNAN varje FUM för studenterna vad
högern vill göra.
Visst, vem har tid... men om det skall kännas värt för mig tror jag att vi måste ta lite mer tag i detta.
Alla som var där från oss gjorde ett jävligt hårt jobb.
Vi hade totalt möte i 7.5 timmar med förmöte.
Vi var ändå ganska stenhårda.
Tuesday, December 13, 2005
Kfum 4: They will all stop...
På Kårfullmäktige igår togs endast två allvarliga beslut.
1) Universitesbokhandels tillsköts mer pengar/fick lån av kåren från
huvudfonden. Förslaget kom från uni-bokhandelns styrelse eller
kårstyrelsen. Något har fått nyiberalerna att backa och fatta att dom
inte bara kan lägga ner och nu snackade dom om att vara "goda
arbetsgivare" och verkade be oss(!) att stödja förslaget om mer pengar
till bokhandeln för att kunna betala ut löner. Kanske nån vd-typ i
bokhandelns styrelse som de ser upp till har förklarat för dem
någonting om att det inte är bra entreprenörskap att lägga ner företag
i onödan, vad vet vi?
Vi har självklart varit emot att lägga ner bokhandeln hela tiden eftersom dess blotta existes tvingar ner även Akademibokhandelns priser på Campus.
2) Dom valde in värsta möjliga ondingar till Folk-universitetet.
Trots att en gammal folkuniversitetet-person som jobbat där länge och
en typ humanist-byråkrat, bad om att folkuniversitetet ville ha
kontinuitet och behålla den representant som nu fanns, inte att
representanterna från kåren ska bytas ut hela tiden genom att
tillsättas "politiskt" så valdes BSO-ordföranden som jobbat på den främsta
konkurrenten (m)edborgarskolan, samt en från "Ekonomerna", som var
en av dem som drev att universitetsbokhandeln skulle läggas ner på förra
mötet. Omröstningen visade tydligt att inga av kårpartiernas
representanter i år är det minsta "opolitiska", utan höger.
1) Universitesbokhandels tillsköts mer pengar/fick lån av kåren från
huvudfonden. Förslaget kom från uni-bokhandelns styrelse eller
kårstyrelsen. Något har fått nyiberalerna att backa och fatta att dom
inte bara kan lägga ner och nu snackade dom om att vara "goda
arbetsgivare" och verkade be oss(!) att stödja förslaget om mer pengar
till bokhandeln för att kunna betala ut löner. Kanske nån vd-typ i
bokhandelns styrelse som de ser upp till har förklarat för dem
någonting om att det inte är bra entreprenörskap att lägga ner företag
i onödan, vad vet vi?
Vi har självklart varit emot att lägga ner bokhandeln hela tiden eftersom dess blotta existes tvingar ner även Akademibokhandelns priser på Campus.
2) Dom valde in värsta möjliga ondingar till Folk-universitetet.
Trots att en gammal folkuniversitetet-person som jobbat där länge och
en typ humanist-byråkrat, bad om att folkuniversitetet ville ha
kontinuitet och behålla den representant som nu fanns, inte att
representanterna från kåren ska bytas ut hela tiden genom att
tillsättas "politiskt" så valdes BSO-ordföranden som jobbat på den främsta
konkurrenten (m)edborgarskolan, samt en från "Ekonomerna", som var
en av dem som drev att universitetsbokhandeln skulle läggas ner på förra
mötet. Omröstningen visade tydligt att inga av kårpartiernas
representanter i år är det minsta "opolitiska", utan höger.
Monday, September 05, 2005
Manifestation för flyktingamnesti lördag 10 sep
Från Kalix i norr till Malmö i söder kommer manifestationer för upprättelse och
amnesti att genomföras över hela Sverige nästan samtidigt nu på lördag 10
september. Vi uppmanar alla människor att ansluta sig till manifestationerna
eller starta egna manifestationer i sina hemstäder om där inte redan är någon
planerad. Tillsammans gör vi skillnad när vi skickar en tydlig signal till Riksdagen
inför omröstningen i amnestifrågan den 14 september.
Stockholm:
AMNESTIDEMONSTRATIONEN LÖRDAGEN DEN 10 SEPTEMBER BÖRJAR KL 13.00 PÅ SERGELS TORG!
Talare som är klara så här långt:
Göran Hägglund, partiledare (kd)
Lars Ohly, partiledare (v)
Anna Sjödin, ordförande SSU
Maria Wetterstrand, språkrör (mp)
Bo Nylund, ordförande i Ekumeniska Fristadsgruppen
Sten De Geer, flyktingadvokat
Anita Dorazio, Asylkommittén i Stockholm
Hami och Joanna från Flyktingamnesti 2005
Presskontakt inför demonstrationen i Stockholm: Jenny Lind, tfn 073-973 15 78 eller jenny@flyktingamnesti.nu
Mer info: http://www.flyktingamnesti.nu/index.php?type=section&id=12
amnesti att genomföras över hela Sverige nästan samtidigt nu på lördag 10
september. Vi uppmanar alla människor att ansluta sig till manifestationerna
eller starta egna manifestationer i sina hemstäder om där inte redan är någon
planerad. Tillsammans gör vi skillnad när vi skickar en tydlig signal till Riksdagen
inför omröstningen i amnestifrågan den 14 september.
Stockholm:
AMNESTIDEMONSTRATIONEN LÖRDAGEN DEN 10 SEPTEMBER BÖRJAR KL 13.00 PÅ SERGELS TORG!
Talare som är klara så här långt:
Göran Hägglund, partiledare (kd)
Lars Ohly, partiledare (v)
Anna Sjödin, ordförande SSU
Maria Wetterstrand, språkrör (mp)
Bo Nylund, ordförande i Ekumeniska Fristadsgruppen
Sten De Geer, flyktingadvokat
Anita Dorazio, Asylkommittén i Stockholm
Hami och Joanna från Flyktingamnesti 2005
Presskontakt inför demonstrationen i Stockholm: Jenny Lind, tfn 073-973 15 78 eller jenny@flyktingamnesti.nu
Mer info: http://www.flyktingamnesti.nu/index.php?type=section&id=12
Friday, September 02, 2005
Verksamhet hösten 2005
MEDLEMSMÖTEN OCH PUBAR Vi har medlemsmöten och arrangerar pubar med debatter och föredrag. Kontakta oss för mer information.
KÅRPOLITIK Vi är studentkårens breda och oberoende vänsterkårparti. Vi välkomnar alla vänstersinnade studenter på Stockholms Universitet att delta i universitetspolitiken tillsammans med oss. Kontakta oss för mer information!
Kfum 3: Pengar och Bologna
Motstånd mot nedskärningar
Kårstyrelsen påstår plötsligt att kårens budget går en halv miljon back och
man måste skära ner lite här och där. Eftersom kåren är så högerdominerad,
så blir verklighetsbeskrivningen typiskt borgerlig: det finns inga pengar,
vi ska inte använda dom pengar som vi har, vi ska lämna tillbaka pengar till
vår egen buffert, även om de pengarna behövs bättre på annat håll osv.
Det finns en massa pengar i kårens "huvudfond", som är till för att "köpa
ett kårhus", investera eller "täcka underskott", men högern vill självklart
hellre dra ner på verksamheten än att använda pengarna för kunna täcka
underskottet som krävs för att verksamheten ska vara som tänkt.
Nedskärningsbudgeten fick stor majoritet, vi var emot.
7-gradiga betyg, nej tack
"Bologna", den sköna italienska staden, med mycket kultur och tradition av
fria universitet, den röda staden med tradition av gratis kollektivtrafik,
elavgiftsstrejker, studentuppror osv, används just nu för att uppifrån
försöka genomdriva ett 7-gradigt betygssystem i alla europas universitet (ECTS)
De svenska regeringen är skeptisk, sossar och vänsterpartier har ju en
hjärtefråga att vara emot betyghets i skolan, och det ska vara möjligt att
uttrycka kritik och påverka tillämpningen av betygssystemet. Flera EU-länder
kommer inte att införa ECTS-betygen, och man kan om man vill införa det i
begränsad skala(enbart delar av betygsskalan, införa det med målrelaterade
betyg istället för relativa, endast på terminsbetyg inte på tentor osv), men
hela den mörka sidan i fullmäktige är dumpositiva till ECTS.
RadV, VSF(+SUS) och Socialdemokratiska studenter kunde inte ens att få
igenom en skrivelse om att SUS ska förhålla sig kritiska till ECTS.
Det säger ganska mycket om var "fakultetspartierna" till stor del står politiskt.
Vi försökte sätta press på främst juristerna och även humanisterna om att deras
väljare/studenter antagligen är emot att påtvingas en 7-gradig betygskala, men dessa kårpolitiker verkar vara ideologiskt för.
Svår situation
Sammanfattningsvis: politiken som förs just nu via Kfum är dålig, och
VSF-ordföranden, Lotta, kan komma att bli tvungen att t ex skriva på
åsiktsdokument hon absolut inte står för. Och det genomförs ju nedskärningar som inte vi kan stå för.
Det vi kan göra just nu är att argumentera, rösta emot och reservera oss mot dåliga
förslag i kårfullmäktige och försöka redovisa våra ställningstagandena på RadV:s
anslagstavla eller i gadden, så intresserade kan se att vi röstade
emot nedskärningar, emot 7-gradiga betyg, verksamhetsplanen osv.
Kårstyrelsen påstår plötsligt att kårens budget går en halv miljon back och
man måste skära ner lite här och där. Eftersom kåren är så högerdominerad,
så blir verklighetsbeskrivningen typiskt borgerlig: det finns inga pengar,
vi ska inte använda dom pengar som vi har, vi ska lämna tillbaka pengar till
vår egen buffert, även om de pengarna behövs bättre på annat håll osv.
Det finns en massa pengar i kårens "huvudfond", som är till för att "köpa
ett kårhus", investera eller "täcka underskott", men högern vill självklart
hellre dra ner på verksamheten än att använda pengarna för kunna täcka
underskottet som krävs för att verksamheten ska vara som tänkt.
Nedskärningsbudgeten fick stor majoritet, vi var emot.
7-gradiga betyg, nej tack
"Bologna", den sköna italienska staden, med mycket kultur och tradition av
fria universitet, den röda staden med tradition av gratis kollektivtrafik,
elavgiftsstrejker, studentuppror osv, används just nu för att uppifrån
försöka genomdriva ett 7-gradigt betygssystem i alla europas universitet (ECTS)
De svenska regeringen är skeptisk, sossar och vänsterpartier har ju en
hjärtefråga att vara emot betyghets i skolan, och det ska vara möjligt att
uttrycka kritik och påverka tillämpningen av betygssystemet. Flera EU-länder
kommer inte att införa ECTS-betygen, och man kan om man vill införa det i
begränsad skala(enbart delar av betygsskalan, införa det med målrelaterade
betyg istället för relativa, endast på terminsbetyg inte på tentor osv), men
hela den mörka sidan i fullmäktige är dumpositiva till ECTS.
RadV, VSF(+SUS) och Socialdemokratiska studenter kunde inte ens att få
igenom en skrivelse om att SUS ska förhålla sig kritiska till ECTS.
Det säger ganska mycket om var "fakultetspartierna" till stor del står politiskt.
Vi försökte sätta press på främst juristerna och även humanisterna om att deras
väljare/studenter antagligen är emot att påtvingas en 7-gradig betygskala, men dessa kårpolitiker verkar vara ideologiskt för.
Svår situation
Sammanfattningsvis: politiken som förs just nu via Kfum är dålig, och
VSF-ordföranden, Lotta, kan komma att bli tvungen att t ex skriva på
åsiktsdokument hon absolut inte står för. Och det genomförs ju nedskärningar som inte vi kan stå för.
Det vi kan göra just nu är att argumentera, rösta emot och reservera oss mot dåliga
förslag i kårfullmäktige och försöka redovisa våra ställningstagandena på RadV:s
anslagstavla eller i gadden, så intresserade kan se att vi röstade
emot nedskärningar, emot 7-gradiga betyg, verksamhetsplanen osv.
Thursday, June 02, 2005
Kfum 2: Vem vann egentligen?
Årets valresultatet var något svårtolkat.
Förra året styrdes ju kåren av en mörk koalition av några kårpartier och Borgerliga studenter.
Högerstudenterna föredrog att inte stödja dem..
Juridicum verkar i år vantrivas lite grann, och Envoys lär vara emot att nyliberalerna i Borgerliga studenter och Ekonomerna gör sig av med Allhuset.
Partierna SU studenter och Fest-och evenemangspartiet lär varken stödja kårpartierna eller högern.
Vilket betyder att resultatet blir:
Vänstern (Radikal Vänster, VSF + Socialdemokraterna): 13 mandat
Högern(BSO och Högerstudenterna, vilka dock avskyr varandra): 7 mandat
Kårpartierna: 17 mandat
(stödjer varken kårpartierna eller högern): 4 mandat
Något som står klart är att vänstern inte har någon majoritet, inte ens om de ofta kan stödjas av SU studenter, Festival- och evemangspartiet(fd Liberala studenter) och kanske några enskilda vänligt sinnade desertörer bland kårpartierna.
Det visar sig representationen i kårstyrelsen (typ "regeringen"): där vänstern har 3 pers av 11.
I valet till kårordförande på första kårfullmäktigemötet sprack dock den mörka alliansen med ekonomerna för ett ögonblick, kårpartierna blev plötsligt osams med BSO, som blev helt isolerade och drog tillbaka sin kandidat, och ekonomerna förde fram sin.
Både BSO och Högerstudenterna verkar ha tappat greppet, och flera av dessa röstade av någon anledning blankt eller "ogiltigt"(t ex om man röstar på "Kalle Anka").
Den tillfälliga förvirringen ledde till att vänsterns kandidat Lotta Karlsmark till allas förvåning vann med en röst!
Radikal Vänster stödde Lotta eftersom hon och VSF:arbna är bra och seriösa, och det är
självklart mycket bättre än att ha en BSO-are eller höger-ekonom som ordförande, även om vi är i minoritet.
Situationen är dock väldigt svår för henne och alla som stödjer henne eftersom reaktionärerna uppenbart är starkare i omröstningarna i både i kårstyrelsen och i kårfullmäktige. Risken är att hon blir en "gisslan" på kårhuset och får bära hundhuvudet för den reaktionära majoritetens beslut.
Vi överväger självklart om det kan vara bättre att vara opposition även när det gäller kårordföranden, men än så länge testar vi det här och behåller självklart vår rätt att rösta emot och reservera oss mot t ex dåliga kårstyrelseförslag.
I år får vi försöka göra det bästa av en dålig situation, försöka minska skadeeffekterna och arbeta för att bygga upp ett större stöd inför nästa år...
Förra året styrdes ju kåren av en mörk koalition av några kårpartier och Borgerliga studenter.
Högerstudenterna föredrog att inte stödja dem..
Juridicum verkar i år vantrivas lite grann, och Envoys lär vara emot att nyliberalerna i Borgerliga studenter och Ekonomerna gör sig av med Allhuset.
Partierna SU studenter och Fest-och evenemangspartiet lär varken stödja kårpartierna eller högern.
Vilket betyder att resultatet blir:
Vänstern (Radikal Vänster, VSF + Socialdemokraterna): 13 mandat
Högern(BSO och Högerstudenterna, vilka dock avskyr varandra): 7 mandat
Kårpartierna: 17 mandat
(stödjer varken kårpartierna eller högern): 4 mandat
Något som står klart är att vänstern inte har någon majoritet, inte ens om de ofta kan stödjas av SU studenter, Festival- och evemangspartiet(fd Liberala studenter) och kanske några enskilda vänligt sinnade desertörer bland kårpartierna.
Det visar sig representationen i kårstyrelsen (typ "regeringen"): där vänstern har 3 pers av 11.
I valet till kårordförande på första kårfullmäktigemötet sprack dock den mörka alliansen med ekonomerna för ett ögonblick, kårpartierna blev plötsligt osams med BSO, som blev helt isolerade och drog tillbaka sin kandidat, och ekonomerna förde fram sin.
Både BSO och Högerstudenterna verkar ha tappat greppet, och flera av dessa röstade av någon anledning blankt eller "ogiltigt"(t ex om man röstar på "Kalle Anka").
Den tillfälliga förvirringen ledde till att vänsterns kandidat Lotta Karlsmark till allas förvåning vann med en röst!
Radikal Vänster stödde Lotta eftersom hon och VSF:arbna är bra och seriösa, och det är
självklart mycket bättre än att ha en BSO-are eller höger-ekonom som ordförande, även om vi är i minoritet.
Situationen är dock väldigt svår för henne och alla som stödjer henne eftersom reaktionärerna uppenbart är starkare i omröstningarna i både i kårstyrelsen och i kårfullmäktige. Risken är att hon blir en "gisslan" på kårhuset och får bära hundhuvudet för den reaktionära majoritetens beslut.
Vi överväger självklart om det kan vara bättre att vara opposition även när det gäller kårordföranden, men än så länge testar vi det här och behåller självklart vår rätt att rösta emot och reservera oss mot t ex dåliga kårstyrelseförslag.
I år får vi försöka göra det bästa av en dålig situation, försöka minska skadeeffekterna och arbeta för att bygga upp ett större stöd inför nästa år...
Wednesday, June 01, 2005
Valresultat 2005
Valresultat 2005
Varje år i maj förättas val till kårfullmäktige, och alla som betalat sin terminsräkning är röstberättigade. Kårvalet ägde i år rum den 2-13 maj.
Resultatet av kårvalet 2005
| Parti | Röster | % | Mandat |
| Humanisterna | 339 | 13,1% | 6 |
| Vänsterns studentförbund | 301 | 11,6% | 5 |
| Radikal vänster - Oberoende vänstern | 270 | 10,4% | 5 |
| Borgerliga studenter - Opposition '68 | 268 | 10,3% | 4 |
| Juridicum | 263 | 10,2% | 4 |
| Ekonomerna | 197 | 7,6% | 3 |
| Socialdemokratiska studenter vid SU | 153 | 5,9% | 3 |
| Högerstudenterna | 151 | 5,8% | 3 |
| Envoys a.l.v.v. | 142 | 5,5% | 2 |
| Festival- och evenemangspartiet | 138 | 5,3% | 2 |
| Stockholms universitets studenter | 126 | 4,9% | 2 |
| Data- och systemvetarna | 98 | 3,8% | 2 |
| Frescatistudenterna | 33 | 1,3% | 0 |
| Rosbyggarna | 21 | 0,8% | 0 |
| Konservativa studenter | 11 | 0,4% | 0 |
| SAMS | 4 | 0,2% | 0 |
| Blankröster | 76 | 2,9% | |
| Totalt | 2591 | 100% | 41 |
256 röster förklarades ogiltiga.
Andel röstande av alla röstberättigade studenter var i år 10,7 procent.
Monday, May 02, 2005
Kfum 1: Fars
Den 28 maj var det kårfullmäktige. I korthet kan man säga att det blev en fars: Högern och fakultetspartierna röstade först igenom en styrelse där de har majoritet, men sedan havererade allt i ordförandeomröstningen. Kårpartiet Juridicum har varit djupt oeniga inbördes, och efter att en av dem fått åka akut till sjukhus försökte "den andra" falangen inom partiet att köra sitt race.
I kårordförandeomröstningen blev röstsiffrorna 20-20 i valet mellan Lotta Karlsmark från Vänsterns studentförbund och Therese från Borgerliga studenter (med en röstberättigad person från Juridicum borta).
Efter att ha tjafsat en lång stund om hur situationen skulle hanteras avbröts mötet, och det kommer att kallas till ett nytt möte en vecka senare.
I kårordförandeomröstningen blev röstsiffrorna 20-20 i valet mellan Lotta Karlsmark från Vänsterns studentförbund och Therese från Borgerliga studenter (med en röstberättigad person från Juridicum borta).
Efter att ha tjafsat en lång stund om hur situationen skulle hanteras avbröts mötet, och det kommer att kallas till ett nytt möte en vecka senare.
Tuesday, December 19, 2000
Vårt program
Program för Radikal Vänster · Oberoende vänstern
Programmet senast ändrat vid Radikal Vänsters årsmöte den 19/12 2000.
Radikal Vänster är en partipolitisk obunden förening som verkar vid Stockholms universitet. Vi kämpar för att stärka socialistiska och andra radikala idéer vid universitetet och bedriver en vänsterinriktad, radikaldemokratisk kårpolitik.
Kritiskt tänkande i stället för korvstoppning
Högskole- och universitetsstudier är ofta väldigt faktainriktade. Målet för många studerande blir att rabbla upp inmemorerade faktakunskaper på tentor. Ett steg i rätt riktning vore att avskaffa de traditionella tentorna. De test som används bör ha tyngdpunkten på förmågan att analysera och tänka kritiskt, i stället för ren faktauppräkning.
Radikal Vänster kräver att VG-betyget avskaffas, det vill säga att man bara skall kunna bli godkänd eller icke godkänd. I de flesta fall fungerar VG-betyget bara som ett sätt att rangordna studenter i bättre och sämre och styr undervisningen mot kunskaper som är mätbara. Den som pluggar av kunskapstörst lär sig mer än den som pluggar för två bokstäver på ett papper. Utan VG-betyget kan undervisningen koncentreras på kritiskt tänkande och självständig analys istället för kortsiktiga faktakunskaper.
Mellan de olika ämnesområdena på universitetet råder idag en strikt uppdelning. En sådan uppdelning finns inte i samhället och motverkar en verklig förståelse av det som skall studeras. Därför anser Radikal Vänster att dessa gränsdragningar bör luckras upp. Dessutom behövs det ökade satsningar på tvärvetenskaplig forskning.
Radikal Vänster arbetar också för att det införs en obligatorisk vetenskaplig grundkurs vid universitetet. Många som kommer direkt från gymnasiet är präglade av grund- och gymnasieskolans icke-problematiserande kunskapssyn. Den vetenskapliga grundkursen bör bland annat innehålla en allmän orientering inom vetenskapsteori.
Motverka den sociala snedrekryteringen
Sammansättningen av universitetets studenter är på intet sätt en avspegling av samhällets sammansättning. Personer med arbetarklassbakgrund är starkt underrepresenterade. I den meningen bidrar högskolan till att upprätthålla klassamhället. Att den sociala snedrekryteringen bryts anser Radikal Vänster vara av högsta vikt. Ett viktigt steg är att bygga ut högskoleväsendet så att alla som vill studera vidare har möjlighet att göra det.
I dag råder en hierarkisk arbetsdelning främst mellan "de som tänker och bestämmer" och "de som utför". Om diskriminering och klassamhälle någonsin skall försvinna måste de också göra det på utbildningens område. Vetenskapen bör inte vara reserverad ett fåtal forskare och akademiker, utan bli en integrerad del av samhället. Idealet vore ett samhälle där den akademiska utbildningen blir lika självklar som grundskoleutbildningen är idag.
Motverka marknadsanpassningen
I det kapitalistiska samhället har även kunskap ett pris. Handelsvaran heter utbildning och forskning och utbudet är stort för den som har en tjock plånbok. Universitet och högskolor har nu börjat sälja kurser till högstbjudande. Det kallas för uppdragsutbildning och det är ett system som skapar en gräddfil i utbildningssystemet för de ekonomiskt starka. Radikal Vänster vill i möjligaste mån förhindra att pengar avgör vem som skall få gå en utbildning. Vi vill också förhindra att marknadskrafterna får avgöra hur universitetets utbildningar skall utformas.
Universiteten har de senaste åren utsatts för en ekonomisk politik med riktade bidrag till teknik och naturvetenskap, som är de områden som anses mest marknadsmässiga. Mer och mer också av forskningen marknadsanpassas genom att universiteten blir mer och mer beroende av en extern finansiering. Detta är en mycket olycklig utveckling. Universitetens verksamhet bör inte styras av marknadens villkor.
Radikal Vänster verkar också för att ersätta Akademibokhandeln på Frescatiområdet med en bokhandel ägd av studentkåren.
Stärk radikala och samhällskritiska teorier
Det är en brist att så få forskare, lärare och studenter på allvar ifrågasätter de nuvarande samhällsstrukturerna. Därför vill Radikal Vänster verka för att stärka inslaget av samhällskritiska perspektiv såsom exempelvis marxistiska, feministiska, radikalekologiska och radikaldemokratiska perspektiv inom undervisning och forskning vid Stockholms universitets olika institutioner.
Studielön
Vi vill avskaffa det rådande systemet med studielån och istället införa ett nytt allmänt studielönsystem så att alla oavsett bakgrund och yrkesval skall ha möjlighet till högre studier. Detta skulle minska den sociala snedrekryteringen och innebära ett verkligt erkännande av att vi som studerar genom våra studier faktiskt bidrar minst lika mycket som de lönearbetande till samhället.
Stärk studentinflytandet
Radikal Vänster anser att studentinflytandet inom alla instanser skall utvecklas. Många studenter känner att de inte kan påverka sin studiesituation, vilket bland annat återspeglas i det låga valdeltagandet i kårvalet. Det är viktigt att det finns en stark studentrepresentation i olika beslutande instanser inom universitetet.
En stark studentkår med ett levande föreningsliv
Idag föreskriver lagen att varje student vid Stockholms universitet måste vara medlem i studentkåren samt i minst en fakultetsförening. Vi vill ändra detta system så att det blir möjligt att ansluta sig till andra föreningar än fakultetsföreningarna. Den enda förening som man skall behöva vara ansluten till borde vara studentkåren centralt. Kåren har mycket viktiga funktioner för att företräda studenterna gentemot universitetet och gentemot politiker och därför är det viktigt att alla universitetets studenter är medlemmar i studentkåren.
När tvånget att vara ansluten till en fakultetsförening avskaffas bör studentkåren få i uppgift att administrera de frivilliga medlemsavgifterna till fakultetsföreningar och andra intresseföreningar. På detta sätt skulle den sociala verksamheten på universitetet tryggas och dessutom bli mer flexibel. De fakultetsföreningar och intresseföreningar som för tillfället har många medlemmar skulle också få mer resurser att anordna fester, filmvisningar, föredrag, pubar med mera.
Ett kvarhållet obligatorium för Studentkåren centralt är dock viktigt för att garantera tryggheten i ett sådant system. Dels skulle kårens politiska och ekonomiska styrka garanteras, dels skulle kåren vara ryggraden som kårföreningsverksamheten skulle stödja sig på.
Miljö
Det är hög tid att ställa om till ett kretsloppssamhälle. Detta måste även innefatta universitetet. Radikal Vänster verkar därför för att öka miljömedvetenheten på universitetet. Redan idag bör det påbörjas ett arbete med att kretsloppsanpassa universitetet genom till exempel sopsortering och genom att granska alla inköp ur en miljösynpunkt.
Ett ytterligare led i detta vore att införa ett miljöperspektiv i alla utbildningar där det är relevant.
Jämställdhet
Fördelningen mellan kvinnor och män på höga befattningar inom universitetet och bland professorerna är ännu mycket ojämn. Radikal Vänster anser att såväl individer som utbildnings- och forskningsvärlden som samhället i övrigt förlorar på denna manliga dominans.
Inom universitetsvärlden är det ofta manliga normer och synsätt som är dominerande. Detta leder bland annat till att kvinnors kompetens nedvärderas, att kvinnor systematiskt förfördelas vid tjänstetillsättning och att kvinnor allmänt osynliggörs i litteratur, undervisning och forskning. Radikal Vänster verkar för att bryta såväl den manliga överrepresentationen som den manliga normen vid universitetet.
Radikal Vänster kräver därför att det införs ett könsperspektiv på alla grundutbildningar och inom forskningen. En allmän förändring av utbildningsklimatet krävs så att kvinnor ges samma möjligheter till avancemang som män. Kvinnoforskningen måste ges ökade resurser. Positiv särbehandling bör användas vid antagningen till könsmässigt snedfördelade utbildningar och vid tillsättning av högre tjänster. Småbarnsföräldrar måste ges bättre förutsättningar för studier.
Sexualpolitik
Det råder i samhället en heterosexuell norm som innebär att sexuella betéenden och preferenser som ligger utanför det som anses tillhöra den normala heterosexualiteten stämplas som avvikande och onormala, och som på olika sätt ger upphov till lidande för dem som inte passar in i normen, både i form av "inre press" och påfrestningar från det omgivande samhället.
Radikal Vänster anser att det är nödvändigt att bekämpa heteronormativiteten och dess konsekvenser.
Radikal Vänster vill i alla sammanhang där undervisning om sexualitet förekommer verka för mer utrymme för undervisning om sådan sexualitet som ligger utanför det idag normativa.
Samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning och undervisning om sexuella normer och deras konsekvenser bör uppmuntras och stödjas inom högskole- och universitetsvärlden.
Radikal Vänster tycker även att det är angeläget att inom universitets- och högskolesfären stödja studentgrupper som arbetar för sexuellt likaberättigande.
Djuretiskt perspektiv
På universiteten och högskolorna pågår idag ett stort antal djurförsök och ett stort antal laborationer som inbegriper levande djur och djur som dödats enbart för dessa laborationer. Dessutom tvingas många studenter genomföra djurförsök som en rent slentrianmässig del av sin utbildning, trots att det finns ett otal mer humana alternativ. Dessa förhållanden är orimliga och upplevs av många studenter som kränkande.
Radikal Vänster anser att experiment och laborationer som inbegriper kännande varelser så långt det över huvud taget är möjligt ska avskaffas eller ersättas med mer humana alternativ. Resurser bör avsättas till en utvärdering av de försök som görs och av vilka alternativ som finns tillgängliga, samt till en aktiv och medveten plan för att avveckla onödiga djurförsök och -laborationer vid universiteten och högskolorna.
Studenter på naturvetenskapliga utbildningar skall alltid erbjudas ett djurförsöksfritt alternativ på sina kurser som kan väljas utan förlust av akademiska meriter.
Universiteten och högskolorna bör dessutom kräva att eventuella restauranger som finns på campus tillhandahåller ett brett utbud av vegetariska och veganska rätter. Radikal Vänster vill verka för att djuretiska tankegångar förs upp på den akademiska tavlan.
Globalisering
Inom högskole- och universitetsvärlden råder en stor begränsning till västvärldens perspektiv, kultur och forskning. Samtidigt ökar klyftan mellan industri- och utvecklingsländerna. Radikal Vänster anser att universitetet och studentkåren skall verka för att minska klyftan och öka förståelsen för tredje världens förutsättningar och kulturer. Ett globalt perspektiv bör införas i all undervisning och student- och forskningsutbyte med tredje världen bör prioriteras. Vi kräver också att biståndet på terminsräkningen återinförs.
Försvara kårdemokratin
Starka krafter verkar för att splittra upp kårpolitiken genom att istället för det samlade kårvalet inrätta personval på fakultetsnivå. Med tanke på kårobligatoriet är ett flerpartisystem som vi ser det ett ovillkorligt demokratiskt krav på kårens organisation. Studentkåren är idag ett starkt demokratiskt inslag i universitets i övrigt konservativa struktur.
Subscribe to:
Posts (Atom)